Skivrecensioner, DI Weekend
Janine Jansen
Brahms ”Violin Concerto”, Bartok ”Violin Concerto No 1”
Decca
Betyg: 4
Béla Bartók (1881-1945) blev under en period i sitt liv förälskad i en ung violinist, Stefi Geyer, som krossade hans hjärta. Béla Bartók skrev en violinkonsert till henne och gav henne som gåva. Stefi Geyer behöll den privat. Det var först efter hennes död som det blev känt att stycket existerade och det började uppföras.
En annan ung kvinnlig violinst, Janine Jansen, tolkar nu denna violinkonsert, uppbackad av London Symphony Orchestra.
38-åriga holländskan Janine Jansen ser inte ut som klassiska musiker brukar böra på fotografier. Hon förmedlar en helt annan sorts energi, mer impulsiv och utåtriktad som, inbillat eller inte, även hörs i hennes spel.
Att höra Janine Jansen spela Bartók är som att höra förälskelse – uppslukande, helande, förgörande– strömma ur en violin
På samma cd spelar hon även Johannes Brahms oemotståndliga violinkonsert. En pulserande liveupptagning från Rom med dirigenten Antonio Pappano och hans Santa Cecilia Orchestra.
Janine Jansen är Sverigeaktuell. På en Stradivarius-violin från 1727 framför hon imorgon på Konserthuset i Stockholm stycken av Poulenc, Szymanowksi, Prokofjev och Brahms tillsammans med ukrainske pianisten Alexander Gavrylyuk.
Jan Gradvall
Miike Snow
III
Warner
Betyg: 4
I en av vinterns största biofilmer, ”The Martian”, börjar den strandade astronauten Matt Damon odla potatis på Mars. Högteknologi och syretält möter gödsel och skafferipotäter.
Jag tänker på den scenen när jag lyssnar på Miike Snow.
Gruppens sound är på samma gång gnistrande modernt, samtidigt som det bygger råvaror som använts för att odla fram popmusik sedan mitten på 1960-talet och framåt.
David Bowie ställde frågan om det finns liv på Mars. I fantastiska sånger som den intergalaktiska soulhymnen ”I feel the weight” svarar Miike Snow att, ja, det finns det.
Miike Snow är en exceptionell grupp. Inte sedan Cream har det rymts så mycket musikalisk talang i en trio.
Amerikanske sångaren Andrew Wyatt har spelat i band med Greg Kurstin (Adele, ”Hello”) och hade en nyckelroll i Mark Ronsons senaste, ett av de album som definierade 2015. Pontus Winnberg är centralfigur i Amason som vann Grammis för årets album. Christian Karlsson utgör ena halvan av Galantis, nominerade i år till en amerikansk Grammy.
Pontus & Christian har också arbetat som låtskrivare och producenter under namnet Bloodshy & Avant och gjorde ”Toxic” med Britney Spears.
Jan Gradvall
Ebbot Lundberg & The Indigo Children
For the ages to come
(Akashic)
Betyg: 4
Ingen kan som Ebbot Lundberg skriva rocksånger som på samma gång låter helt nya och samtidigt så klassiska att man kan svära att de måste ha varit med på ”Who’s Next” eller ”Psysical Graffiti”.
I pressmeddelandet beskriver någon, förmodligen Ebbot själv, sin medverkan i ”Så mycket bättre” som ”relativt folkkärt”. Med den relativa folkkärheten i ryggen återgår han nu efter några sökande år till den han gör allra bäst: sångare i i ett kraftfullt rockband.
Låtar som ”Backdrop people”, som även visar hur underskattad han är som textförfattare, och ”In subliminal clouds” är helt i klass med det bästa han gjort med Union Carbide Productions och The Soundtrack Of Our Lives.
Jan Gradvall