Skivrecensioner, DI Weekend

Buika
Vivir sin miedo
DRO Records
Betyg: 4

Politiska krafter försöker just nu förminska världen. Ringa in, avskilja, spärra av. Musiken, däremot, går i rakt motsatt riktning. Den moderna populärmusiken präglas av sin gränslöshet.

Om du i likhet med hundratusentals svenskar semestrat på Mallorca kanske du någon gång gått förbi Buika. Hon föddes som María Concepción i Palma av föräldrar som var flyktingar från Ekvatorialguinea. När pappan drog fick mamman ensam försöka ta hand om sex barn som rände runt på Palmas gator.

I en intervju i Songlines berättar Buika hur hon skickades till doktorn när hon inte kunde stänga av den oavbrutna musiken i sitt huvud. När medicinen inte hjälpte började hon i stället själv göra musik och utvecklades till en av Spaniens mest originella artister.

Under 15 år har Buika gjort musik som innehåller allt från flamenco, latin jazz, mexikansk mariachi-musik; all slags spansktungad musik. Hon har vunnit spanska Grammys. Hon hade två låtar med i Almodovar-filmen ”The skin I live in”.

Nya albumet låter som Bob Marley möter Paco De Lucia möter Sade möter blues från Mali. Titeln betyder ”Leva utan fruktan”.

Ett framträdande i ”Skavlan” och hon skulle få ett brett genombrott i hela Sverige. Den 6 mars framträder hon Konserthuset i Stockholm.

Producenten är svensk, Martin Terefe, ännu en svensk som är doldis i sitt hemland, men stor internationellt. Med bas i västra London har Martin Terefe tidigare producerat Jason Mraz, KT Turnstall och Mary J Blige.

Jan Gradvall

Carrie Rodriguez
Lola
Luz Records/Rootsy
Betyg: 4

Texas-sångerskan och violinisten Carrie Rodriguez har turnerat många gånger i Sverige tillsammans med Bill Frisell Band, Chip Taylor eller på egen hand. På sitt nya album gräver hon djupt i sina mexikanska rötter.

”Lola” är döpt efter och inspirerat av Lola Beltrán, en sångerska inom den mexikanska musikstil om kallas ranchera, traditionell musik med som spelats ända sedan den mexikanska revolutionen. Carrie Rodriquez har även inspirerats av sin gammelfaster Eva Garza, något av en mexikansk Ulla Billquist som på 1940-talet kallades ”Chicano singing sensation”.

Resultatet har blivit oemotståndlig fusion av Texas och Mexiko, historia och samtid, där Carrie främst sjunger på spanska men även engelska och spanglish. Bandet är superbt, med Bill Frisell i spetsen. Raul Malo bidrar som vokalist.

Ässet på albumet är låten ”Z” där Carrie Rodriguez sjunger hur det är att växa upp som mexikansk-amerikansk kvinna i USA. ”Not everybody’s gonna spell your name right, honey. Might get it wrong on the grand marquee. Tell the country music where to put the Z.”

Jan Gradvall

Bonnie Raitt
Dig in deep
Redwing
Betyg: 4

Om du sitter på ditt jobb när du läser det här och blir nyfiken på att lyssna, välj absolut inte det förkrossade avslutningsspåret ”The ones we couldn’t be”.

Du kommer bli oförmögen att uträtta något mer under resten av dagen.

2000-talet har varit tufft för Bonnie Raitt. 2004 dog hennes mamma, 2005 hennes pappa. 2009 förlorade hon även sin äldre bror.

Efter sju tysta år gjorde hon comeback 2012 med albumet ”Slipstream” som kan henne en Grammy (hennes 10:e totalt) i kategorin Americana. Hon sjöng aldrig specifikt om sina förluster då, men hon gör det nu på uppföljaren.

Pianoballaden ”The ones we couldn’t be” är i stämning besläktad med tidiga Tom Waits. Bonnie Raitt sjunger om hon hur bläddrar i fotoalbum, men det finns hurtigt ”nu är jag starkare”-budskap, bara en önskan om att få vara i fred i sorgen. ”Wrap the dark around me and there’s no solace here tonight”.

Albumet ”Dig in deep” är ett typiskt Bonnie Raitt-album. Hennes patenterade groove och slidegitarr där skillnaden mellan blues och funk suddas ut. Hon lyckas till och med få INXS-låten ”Need you tonight” att låta som en Bonnie Raitt-låt.

Bonnie Raitt är en gammaldags musiker. Vad hon nu ska göra är att ge sig ut på en turné med sitt supertajta band. En turné som inte varar i två månader utan i två år.

Jan Gradvall