Skivrecensioner, DI Weekend

Weekend 30 september

Frida Öhrn + The Liberation
Horse dance
Rocket Recordings/Border
Betyg: 4

Över floden in bland träden. Om man dammar av Hemingways gamla romantitel får man en bra sammanfattning av den nya eller snarare nygamla utvecklingen inom psykedelisk musik.

Det malande industriella soundet är intakt. Ruhrområdets skorstenar finns där alltjämt i bakgrunden. Men precis som på 1970-talet söker sig dagens psykedeliska artister sig bort från städerna och strävar i stället i stället efter att ta musiken ut i naturen; djupt in i skogen eller rakt ut i rymden.

Med låttitlar som ”Green blue fields” och ”Sunny afternoon” (inget med Kinks att göra) mässar Josefin Öhrn och hennes band The Liberation fram magiskt suggestiv musik som kombinerar storstadens puls och intensitet med vad man hittar om man svänger över floden in bland träden.

I musiken går det att pricka in influenser från allt Hawkwind till Suicide och göteborgska Silverbullit men Josefin Öhrns röst – fullständigt lugn och samlad – skapar en känsla som känns helt egen. Det låter hårt, utlevelsefullt, men den allra främsta kraften finns i återhållsamheten.

”Horse dance” är som åskväder där man vet att blixtarna kommer att komma men aldrig när.

Rocket Recordings är ett skivbolag baserat i Bristol och London, grundat 1998, som fått en ledande position inom dagens psykedeliska musik. Att det är Rocket Recordings som ger ut Josefin Öhrns debutalbum ger henne bästa tänkbara start internationellt.

Jan Gradvall

Torbjörn Zetteberg
Torbjörn Zetterberg och den stora frågan om liv och död
Moserobie

Paul Chambers. Scott LaFaro. Jaco Pastorius. Esperanza Spalding. Och, förstås, mer än någon annan, Charles Mingus.

Jazzhistorien är full av briljanta basister som visat att basen kan vara det instrument som leder musiken.

Vi upplever just nu en exceptionell höst för svensk jazz, med lysande album av Per Texas Johansson och Oddjob. Nu fullföljer basisten Torbjörn Zetterberg med ett album som Mingus-bråkar och Mingus-förför och och tar med lyssnaren till en förhöjd koncentration.

Torbjörn Zetterberg har samlat en sextett med en trummis som spelar som han jagar en fluga över trumsetet och fyra blåsare som gapar och väsnas som fågelungar som fått för lite mat. Men det är hela tiden hans eget basspel som visar vägen.

Jan Gradvall

Time Is A Mountain
II
Repeat Until Death/Playground
Betyg: 4

Få skulle känna igen 52-årige Björn Olsson om de hamnade bredvid honom på bussen, men han är en av svensk musiks nyckelfigurer. Efter att ha startat banden Union Carbide Productions och Soundtrack Of Our Lives har Björn Olssons i modern tid producerat 2010-talets bästsäljande svenska album, Mando Diaos ”Infruset” och Håkan Hellströms ”Det kommer aldrig va över för mig”.

Björn Olssons kanske allra främsta insats för svensk musik är ändå de fyra instrumentalalbum han gjorde 2001-2005. Albumen saknade ursprungligen titel men har fått namn efter skaldjuren på omslaget: ”The Shrimp”, ”The Crayfish”, ”The Crab” och ”The Lobster”.

Musiken är makalöst vacker filmmusik utan filmer. Epitetet västkustens Ennio Morricone är befogat.

Jag tänker på Björn Olssons skaldjurskvartett när jag lyssnar på nya albumet med Time Is A Mountain, en svensk trio med bas, trummor och keyboard.

Musikerna dyker upp över allt inom det bästa i svensk idag: Johan Berthling, Andreas Werliin och Tomas Hallonsten. När de träffas och gör instrumental musik skapas kompositioner som rymmer lika mycket svensk väderlek som Björn Olssons finaste stunder.

Bo Hanssons ande vilar också över kompositionerna.

Första albumet gav Time Is A Mountain en hyllning i engelska musiktidningen Mojo. Andra albumet behöver bara att en amerikansk filmproducent får höra det för att det ska bli en världsangelägenhet.

Jan Gradvall