Skivrecensioner, DI Weekend
Weekend 23 oktober
Skivrecensioner
Toxe
Muscle Memory EP
Staycore
Betyg: 4
Red Bull Music Academy har kanske inte ett förtroendeingivande namn, döpt efter en energidryck, men har sedan starten 1998 växt och blivit en allt viktigare och respekterad institution för modernt musikskapande.
På söndag inleds årets Red Bull Music Academy i Paris. 61 unga artister från 37 länder har valts för att under en dryg månad – 25 oktober till 27 november – delta i workshops, föreläsningar och sessioner med några av världens främsta musiker.
Bland de utvalda i år finns en enda svensk artist, technoartisten Toxe, som tidigare gjort musik under sitt riktiga namn Tove Agelii.
Toxe kommer från Göteborg och är så ung att hon fortfarande går i gymnasiet. Hon är en av initiativtagarna till det kvinnliga nätverket Sister som startats som en reaktion mot all sexism i branschen.
Söker man på Soundcloud kan hitta mixar med Sister-artister i serien ”Sister Mix” varav den första är gjord av Toxe själv. Stenhård, bländande kreativ och befriande egensinnig elektronisk musik i gränslandet mellan klubb- och konstmusik.
På sin första EP, ”Muscle memory”, imponerar Toxe ännu mer.
I somras såg jag discjockeyn Vladislav Delay (ett av flera artistnamn för Sasu Ripatti) spela i en röktäckt industribyggnad i Helsingfors. Musiken var pumpande elektronisk musik, full av dissonans, som inte brydde sig alls om melodier utan endast om att skapa ett här och nu.
Toxe verkar i samma anda. Techno som tar tillbaka genren till underjorden. De fem spåren på ”Muscle memory” pulserar, vibrerar, blixtrar på ett sätt som för tankarna industrirobotar på en stålfabrik som gör uppror mot arbetsuppgifter och förvandlar det smutsiga industrigolvet till ett dansgolv.
Jan Gradvall
Titiyo
13 gården
Warner
Betyg: 4
När Titiyo intervjuades i DI Weekend i oktober 2014 meddelades att det här albumet skulle komma ”inom kort”. Att inom kort i Titiyos värld kan betyda 12 månader senare säger en del om hennes röst.
Titiyo har ett sätt att sjunga som bromsar tiden, stannar upp världen. Hennes röst lägger sig ibland nästan utanför låtarna. Titiyo behöver inte komma till musiken – hon vet att musiken kommer till henne.
Efter att ha varit en av Sveriges bästa soulsångare i decennier blir man nästan chockad över hur mycket språkbytet från engelska till svenska betyder och förändrar. På svenska kliver Titiyo fram som en berättare och betraktare som påminner mer om Thåström än om Aretha Franklin.
Hon har absolut gehör inte bara för toner och frasering utan för ord och formuleringar. Det självbiografiska ”13 gården” är Titiyos motsvarighet till Thåströms mästerverk ”Skebokvarns. 209”.
Jan Gradvall
Min Stora Sorg
Vår/Sommar -16
Playground
Betyg: 4
Min Stora Sorg, artistnamn för Ann-Sofie Lundin från Gävle, debuterade 2012 med en version av psalmen ”Den blomstertid nu kommer” som till och med var bättre än Freddie Wadlings version. Jag skrev i DI Weekend att det lät som hon sittande vid ett piano ”likt en Carrie kanaliserade ensamheten och utanförskapet från 100 års skolavslutningar”.
Tre år senare klivet hon här fram som sin generations Mauro Scocco. Nya albumet är fullt av svenska soulpoplåtar som står och väntar i hörnet på 7-Eleven.
”Vår/Sommar -16” är en udda albumtitel. Det känns både som en kaxig anspelning på hur länge albumet kommer dominera, men speglar även känslan i musiken. Stämningen är densamma som i Mauro Scoccos video till ”Sarah”. Försommarkvällar som aldrig tar slut.
Det melodramatiska anslaget i Min Stora Sorgs artisteri och uttryck kan kantra över, men här balanseras det perfekt av låtar så noggrant utmejslade och minutiöst arrangerade att de förmår rymma all hjärta och smärta.
Min Stora Sorg gör mitt i vintern bitterljuv försommarpop som visar att sorg inte behöver vara en fiende utan kan bli ens bästa vän.
Jan Gradvall