Skivrecensioner, DI Weekend

Kikki Danielsson
Postcard from a painted lady
Capitol
Betyg: 4

Ett av mina absoluta favoritalbum är Lucinda Williams ”Car wheels on a gravel road” från 1998. Omslagets hjulspår på grusvägen speglar även Lucinda Williams röst på skivan. Det finns ingenting utjämnat över hennes sätt att sjunga. Alla sten som hon kört över under sitt liv känns.

Med det här albumet svänger Kikki Danielsson upp på samma grusväg.

Kikki Danielsson stannar sin Volvo Amazon, låter bilnycklar sitta kvar, samtidigt som bilens gula lyktor mot en blå kvällshimmel lyser upp vägen både bakåt och framåt.

Kikki Danielsson har något som yngre kollegor aldrig kan köpa eller träna sig till: en röst med årsringar. En röst där en professionell sångerskas tekniska kunnande möter ett livs erfarenheter.

63 år gammal har Kikki Danielsson nu också gjort sin karriärs starkaste album.

Att hon sjunger country och lika bra som schlager och dansbandsmusik är ingen nyhet: det visade hon redan på ”Midnight sunshine” från 1984, det utmärkta countryalbum på engelska hon spelade in i Nashville.

Med hjälp av låtskrivaren och producenten Sulo Karlsson tar hon på det nya albumet vägen från Nashville genom hela Tennessee och vidare till Texas. Americana är en bättre genrebeteckning än country.

Låtskrivandet är top notch. Lyssna särskilt på titelspåret och den helt förkrossande ”Not about me anymore”. Sättet som Kikki Danielsson sjunger den sistnämnda, med en röst som nästan spricker i refrängen, borde leda till att grusvägen sträcker sig ända till Grammisgalan.

Jan Gradvall

Karin Krogh
Don’t just sing: An anthology 1963-1999
Light In The Attic
Betyg: 4

En norsk Monica Zetterlund. Det är den enklaste beskrivningen av Karin Krog. En rågblond jazzsångerska av internationell klass som jämförts med de allra största och fått sjunga med jazzlegender, i Karin Krogs fall Dexter Gordon. På en del fotografier från 1960- och 1970-talet är också Karin Krog och Monica Zetterlund förbluffande lika.

Skillnaden är att Karin Krog valde en annan väg genom jazzen som ledde till konstmusik och avantgarde.

Antologin inleds med en inspelning från 1972 där Karin Krog reciterar Gertrude Steins dikt ”As a wife has a cow”. Inspelningen är 55 sekunder lång utan andra instrument än Karin Krogs röst. Med hjälp av en rullbandspelare dubbar hon sig själv, med lager på lager av röster. Det låter förbluffande modernt. Så här arbetar i dag artister som Beyoncé. Rösten som ett instrument.

Att Karin Krog när hon var 14 år uppträdde i norsk tv sjungandes med en kopparkittel över huvudet säger en del var hon kommer ifrån.

Recitationen av Gertrude Stein leder över till något som gör att man tappar hakan fullständigt: ”Lazy afternoon”, en inspelning från 1968, där hon kompas av två unga musiker som kom att sätta norsk jazz på världskartan, tenorsaxofonisten Jan Garbarek och basisten Arild Andersen.

Spelet är bländande. Sättet som Karin Krog sjunger på för tankarna till en Patti Smith på en jazzklubb.

Musikhistorien måste hela tiden skrivas om. När vi i framtiden talar om nordiska original som Stina Nordenstam och Björk bör även jazzartisten Karin Krog nämnas i samma andetag.

Jan Gradvall

Sporten Är Död, Bodens Fästning, Huvudtvätt – med flera
Vägra Raggarna Benzin Vol 3 & 4
Massproduktion
Betyg: 4

På den tiden när det bara fanns tre statliga radiokanaler i Sverige var man som lyssnare tvungen att finna sig i att sportsändningar bröt av de tablålagda programmen. När ”Eldorado” ännu gång fick förkortad sändningstid utbrast Kjell Alinge: ”Sporten är död”.

I samma stund var ett av tidernas bästa punkbandsnamn fött. Tre unga kvinnor från Kungälv spelade i 1980-talets gryning musik som var så egensinnig att självaste John Peel spelade dem. Radioprogrammet Ny Våg ägnade ett helt program åt bandet.

Efter att punksamlingar koncentrerat sig på band från Stockholm och Göteborg, kom det i slutet av 1990-talet repliken, ”Vägrarna raggarna bensin”, två volymer som dokumenterade punk från landsorten.

Nu kommer slutligen två följare som 2 oktober ges ut både på vinyl och cd. Curators för urvalet har varit två av landets främste punkkännare, Peter Kagerland och Chips Kiesbye.

Det är en kulturgärning av rang. Många band gjorde bara en enda singel eller inte ens det: Kagerland & Kiesbye har även gravt fram outgivna inspelningar. Sporten Är Döds låt har tidigare endast funnits på ett album kallat ”Svenska tonårsgrupper”.

Texterna på dessa 46 låtar visar effektiviteten i punkens raka berättarform. Diabless Grupp 6 från Skövde, ett annat band med tre kvinnor, sjunger i ”Född i farstun” om hur en familj betraktar ”Volvon, bastun och poolen” som tecken på framgång medan textens jag-person desperat längtar efter något annat.

När en ledare på en fritidsgård i Ödetofta lade ifrån sig en veckotidning med orden ”nu har jag läst om allt från Silvias hattar till Khomeinis kalsonger” föddes ett annat bandnamn. Bandet Zlem bytte namn till Kåmenjis Kallsonger och spelade in den explosiva ”Kriget”.

Jan Gradvall