Skivrecensioner, DI Weekend
Ghost
Meliora
Polydor
Betyg: 4
Gränsen går någonstans runt 1975. Alla födda tidigare än 1975 har ett speciellt förhållande till lp-skivor.
Lyssnandet var en taktil upplevelse. Varje gång man lyssnade höll man i konvolutet. Känslan av papperskvaliteten. Doften av tryckeri och lite stickande färg, sannolikt giftig. De märkliga och underbart smaklösa motiven som bredde ut sig runt hela albumet, särskilt om omslaget var utvikningsbart.
Lp-skivor från särskilt det tidiga 1970-talet är album som ser ut lika mycket som de låter. Det går inte att separerar från musiken från konvoluten.
”Deep Purple In Rock”. Allt med Black Sabbath.”Sheer heart attack” med Queen. ”Alive!” med Kiss. ”On your feet on your knees” med Blue Öyster Cult. ABBA:s ”Greatest Hits” prydd av Hans Arnolds groteska teckning. Dubbelalbumet ”Jesus Christ Superstar” med Ian Gillan från Deep Purple på sång.
Medlemmarna i det hemliga svenska hårdrockband Ghost är födda på 1980-talet men det är exakt denna era som bandet som åkallar på sitt tredje album.
Ghosts nya album låter som man smält nedan ovan nämnda album, rört runt med en medeltida slev, spetsat med örter och fladdermössvingar, och sedan pressat upp på nygammal vinyl, underbart oljesvart.
Jo, till och med ABBA hörs faktiskt i de hårda klangerna. På den EP som Ghost spelade in 2013 med Dave Grohl som producent gjorde bandet en cover på ABBA-låten ”I’m a marionette”. Här är det låten ”He is” som i arrangemang och melodi skulle imponera på till och med Benny Andersson.
Det geniala och unika Ghost är att bandet tar harmonik från death metal och black metal och sedan använder det i en popkontext. Likt en djävulsversion av just ”Jesus Christ Superstar” Klas Åhlunds produktion fulländar. Det låter snyggt, effektivt men fortfarande tungt och gåtfullt.
”Meliora” förtjänar att göra svenska Ghost till ett av världens största band.
Jan Gradvall
Dr Dre
Compton
Interscope
Betyg: 4
Juridik har skapat musikhistoria. Från att ha handlat om enstaka låtar blev hiphop en konstart i albumform runt 1986-1987. Genrens tidigare albummästerverk – som Public Enemys ”It takes a million to hold us back” (1988), NWA:s ”Straight outta Compton”, De La Souls ”3 feet high and rising” (1989) och Dr Dres ”The Chronic” (1992) – var ett resultat av en era då man trodde det var fritt fram att använda samplingar.
Glädjen smolkades när ersättningskrav kom i efterskott och royaltyavräkningar uteblev.
Dr Dres andra soloalbum ”2001”, förvirrande nog släppt 1999, var en reaktion mot detta. Dr Dre använde fortfarande samplingar men så få som möjligt och lät i stället riktiga musiker, i synnerhet basisten Mike Elizondo och keyboardisten Scott Storch, ersätta vad han från grunden byggt upp med samplingar från sin skivsamling.
Utgångspunkten var egentligen ekonomisk och juridisk, men resulterade i ett sound som har format hela den moderna populärmusiken.
16 år senare präglar det albumet, med sin massiva bas och laserskarpa diskant, fortfarande hur dagens musik låter, inte bara hiphop utan pop, modern Nashville-country, hårdrock, konstmusik: alla vill låta lika dynamiskt som ”2001”. Världens mest sålda hörlurar har också tillverkats med Dr Dres musik som grund.
Dr Dre har haft så stor inverkan på musikhistorien att han borde vara en lika självklar Polarpriskandidat som Quincy Jones, Dizzy Gillespie, Ray Charles och BB King.
Eller den Polarprisvinnare han kanske har allra mest gemensamt med, Ennio Morricone.
På sitt tredje album visar Dr Dre ännu tydligare vad han egentligen alltid hållit på med: filmmusik. New York Times recensent drog träffande paralleller mellan albumet ”Compton” och filmmusikkompositörerna John Williams och James Horner.
”2001” inleddes med ljudet från THX-vinjetten. Här inleder han med musiken från Universal Pictures.
Avsikten kan inte bli tydligare.
Jan Gradvall
Ashley Monroe
The Blade
Warner Bros. Nashville
Betyg: 4
Under sin storhetstid varvade Crosby, Stills & Nash trioalbum med lika starka soloalbum. Kvinnliga trion Pistol Annies håller på att göra något liknande inom samtida country. Parallellt med de utmärkta Pistol Annies-albumen har Miranda Lambert, Angaleena Presley och Ashley Monroe lika starka sånger på sina soloalbum.
På sitt nya album tar Ashley Monroe från Knoxville, Tennessee ett steg tillbaka från poppigare country till nyklassisk country. Det hörs samtidigt att han hon växt upp med föräldrar som lyssnade på Eagles (hennes pappa gick bort i cancer när hon var 13 år).
Ashley Monroe doppar sitt skrivdon i blod, kanaliserar all sin sorg och ilska och sjunger med en röst som både fryser och värmer.
Jan Gradvall