Skivrecensioner, DI Weekend
Weekend 7 augusti
Sommarens 4 bästa album
(De bästa albumen under mitt sommaruppehåll, 26 juni till slutet av juli.)
1. Tame Impala, Currents
Vid millennieskiftet släppte australiska DJ-kollektivet The Avalanches ett historiskt inflytelserikt album som aldrig fick någon uppföljare. ”Since I left you” var uppbyggt kring 3 500 vinylsamplingar. The Avalanches från Melbourne lät dansmusik berikas med kryddmått från fem decennier rockhistoria.
15 år senare har det nu kommit en slags uppföljare – spegelvänd. Från den motsatta sidan av Australien, Perth, har Kevin Parker och hans rockband Tame Impala gjort samma sak som The Avalanches fast från andra hållet: utgått från psykedelisk rock och sedan spetsat den dansmusik. Resultatet blev sommarens mest inspirerande album. Musik med en medeltemperatur på 37 grader behövdes denna sommar.
2. Kacey Musgraves, Pageant material
Superbt låtskrivande. Uppbackad av Nashville-hantverkarna Shane McAnally och Brandy Clark – båda öppet gay – har Kacey Musgraves skrivit countrylåtar med skarpare formuleringar och roligare oneliners än man hittar i någon tidning just nu. Nisse Hellberg spelade Lynn Andersons ”Rose garden” i sitt ”Sommar”. Drottning Kacey vandrar bland hennes rosenbuskar.
3. Vince Staples, Summertime ’06
Att omslaget för tankarna till Joy Divisions ”Unknown pleasures” är ingen tillfällighet. Med en frenesi och ett mörker som för tankarna till Joy Divisions skildring av sin hemstad, det post-industriella Manchester, har unge Long Beach-rapparen Vince Staples skildrat den våldsammaste sommaren under sin uppväxt. Med handkamera genom en barndoms ruiner.
4. Jason Isbell, Something more than free
I Nick Hornbys roman ”High Fidelity” frågar sig huvudpersonen vad som egentligen händer i ens huvud när vi lyssnar på så mycket melankolisk musik. ”Did I listen to music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to music”. Jason Isbell gör ”High Fidelity”-country, balanserande på gränsen till självömkande, men med ett rikt bildspråk (referenser till Sylvia Plath) och broderade rader som ”Teach me how to unlearn a lesson”.