Skivrecensioner, DI Weekend
Noel Gallagher’s High Flying Birds
Chasing Yesterday
Sour Mash
Betyg: 2
Eddie The Eagle, OS 1988. Med Union Jack smattrande i den kanadensiska vintervinden rättar den engelske backhopparen till hjälmen och gör sig redo att representera till sitt land.
Det är den bilden man får när man lyssnar på Noel Gallagher 2015. I stället för en hjälm har sin perfekt kammande modsfrisyr – tål vindhastigheter upp till 7 Beaufort – men han befinner sig lika långt verkligheten och konkurrenternas kapacitet.
Under de två år som Oasis var världens bästa band skrev Noel sånger som trängde upp lyssnaren mot väggen och lät oss känna deras andedräkt. Som soloartist sitter han frånvänd mot publiken och pysslar lite effektpedaler. Det är hobbyrumsmusik, lika noggrant limmad och omsorgsfullt målad som en Spitfire från Airfix.
I den ständigt pågående Kain & Abel-fajten mellan bröderna Gallagher har lillebror Liam levererat den bästa beskrivningen av Noels nya band. Liam kallar det för High Flying Turds.
Jan Gradvall
Soul Stirrers
Joy in soul
SAR
Betyg: 4
Valentinos
Lookin’ for a love
SAR
Betyg: 4
L.C. Cooke
The Complete SAR Recordings
SAR
Betyg: 4
Det går inte att förstå modern populärmusik utan att ha en kunskap om gospel. Beyoncé, Rihanna, Seinabo Sey, Hozier: gospel finns där i grunden.
För den som inte tagit körkort i gospel rekommenderas denna utgrävning från SAR Records som både teori och praktik. Ljudet är exceptionellt. Rösterna kommer så nära att man kan ana nattvardsvin på överläpparna.
Sam Cooke lämnade 1957 gospelgruppen Soul Stirrers för att satsa på en karriär inom syndig soulmusik. Gud byttes mot sex.
Men att Sam Cookes hjärta fortfarande bultade för gospel visade sig när han 1961 startade ett skivbolag tillsammans med J.W Alexander från Pilgrim Travelers och Roy Crain från Soul Stirrers. De döpte bolaget till SAR, en förkortning av Sam, Alex, Roy.
Sam Cooke var inte bara en av musikhistoriens fem främsta sångare (jo, jag menar det) utan en lika skicklig låtskrivare och producent. De inspelningar som Soul Stirrers gjorde mellan 1961 och 1964, med Sam Cooke i kontrollrummet, är böner som kan tina upp vinterhjärtan.
SAR gav även ut gospel med Womack Brothers, en brödraskara som bytte namnet till Valentinos. Dessa inspelningar har studerats med förstoringsglas av Rod Stewart och medlemmar i Rolling Stones. Här finns Bobby Womack och Cecil Womack, långt senare ena halvan av Womack & Womack.
Inte alla vet att Sam Cooke hade en lillebror som också var artist. 1964 var det meningen att L.C. Cooke skulle få ge ut ett album men inspelningarna lades på hyllan när Sam Cooke mördades i december 1964, endast 33 år gammal. Med Sam Cooke dog även skivbolaget SAR.
Att lillebror Cookes album nu släpps ett halvt sekel efter att det spelades in – ”fifty years in the making” som musikkritikerhelgonet Peter Guralnick skriver i konvoluttexten – passar bra in med musikens tidlöshet.
Jan Gradvall
Erica Campbell
Help
Koch
Betyg: 3
Walls Group
Fast forward
Wall2Wall
Betyg: 3
Conspirare
The Sacred spirit of Russia
Harmonia Mundi
Betyg: 4
Ett bra sätt att hålla sig uppdaterad med samtida gospel är att studera Grammyvinnarna, en gala där gospel har sin plats som en av den amerikanska musikens grundbultar.
Årets vinnare av Best Gospel Album är Erica Campbell, tidigare känd som ena halvan av Mary Mary, en systerduo som gjorde en fantastisk singel år 2000, ”Shackles (Praise you)”. Hennes album präglas av ett direkt tilltal till Jesus, stundtals nästan plågsamt naivt, men det är också en del av genren. Erica till Jesus: ”I’m a fan of your work”.
Walls Group, bestående av fyra syskon i åldern 16-23, var nominerade i kategorin Best Gospel Performance men förlorade. Albumet är ett exempel på hur relevant gospel fortfarande är bland svarta tonåringar. Producerat av Kirk Franklin, nyckelfigur inom samtida gospel. Brandy gästar.
Under det kalla kriget gjorde saliga Malmö-gruppen Problem en låt om möjlig förbrödring mellan öst och väst, ”Vodka Pepsi rus”, där vodkan var rysk och läsken amerikansk. Vinnaren av årets Grammy i kategorin Best Choral Performance gör något liknande. En kör från Texas som framför sakrala verk av ryska tonsättare. Svidande vackert.
Jan Gradvall