Krönika, DI Weekend
Weekend 25 januari
Krönika
Jan Gradvall
Framgången för metoder som 5:2 har gjort en sak tydlig: vi har lättare att ta till oss gammalt sunt förnuft om det förpackas vetenskapligt med en siffra i titeln. Låt oss därför kalla metoden för att inte bränna ut sig för 6:1.
Dagen före julafton sändes P1-programmet ”Tendens” med prästen och författaren Tomas Sjödin som gäst. Vad han berättade har förändrat mina veckor.
Tomas Sjödin har beslutat sig för att ta ett vilodygn i veckan, ett dygn då han och hans fru helt bryter av mot vad de gör i vardagen. Även om han är kristen kommer inspirationen kommer från judisk shabbat, där vilodagen firas från fredagens solnedgång tills ”tre stjärnor syns” på lördag kväll.
Familjen Sjödin har i stället valt att starta ett dygn senare. Deras sabbat pågår från lördag 18.00, då de inleder med att tillsammans laga mat, fram till söndag 18.00. Under detta dygn avstår de sedan från tre saker: mobiler, datorer och pengar.
Det finns även en fjärde regel: ”Var inte löjlig med reglerna”. Om man upptäcker att det saknas tre deciliter vispgrädde till matlagningen, då är det förstås ok att gå ut och köpa det. Mobilen är också påslagen ifall någon familjemedlem behöver nå en.
Tomas Sjödins definition av vila innebär inte att man nödvändigtvis just vilar, även om tupplurar uppmuntras, utan att man gör något annat än man brukar göra i vardagen som för många av oss präglas av oavbrutet mobilkramande, datorsurfande och stunder då man hamnar i en affär och köper något.
Att hugga ved kan också vara att vila. Eller att gå långa promenader, springa eller omsorgsfullt laga mat.
Många talar i dag om att sänka tempot. Det ligger i tiden. Vi är väldigt många som gått yogakursen och köpt böcker som ”Långsamhetens lov”.
Numera ger det också statuspoäng att kunna säga att man lyckas avstå från saker, vare sig det är kolhydrater eller lyxkonsumtion. Att avstå är det nya unna.
Men vad som är så befriande med Tomas Sjödin är att han inte har några planer på att sänka tempot. Han älskar sitt arbete, älskar att köpa de senaste tekniska prylarna (”det är lycka att höra frigolit i wellpappakartongen”) och tycker om att ha många bollar i luften. ”Jag tänder inte på temposänkning”.
Vad han däremot upptäckt är vikten av att skapa en tydligare skillnad mellan på och av.
Vi lever i ett samhälle där allting är möjligt hela tiden. Om man dras med i det orkar man inte i längden. Det är då man börjar känna av varningstecknen, tunnelseende och koncentrationssvårigheter.
Tomas Sjödin skriver i en av sina böcker att han sedan han började med ett vilodygn känner han igen ”dunket av en urgammal livsrytm”.
Att sköta sina sysslor sex av veckans dagar och vila den sjunde ingår i flertusenåriga religioner, även i Skapelseberättelsen. Prästen Tomas Sjödin säger dock: ”Jag tror inte ens det är en religiös tanke. Det är vår allra äldsta livsrytm”.
Vad man får tillgång till genom ett vilodygn är också att vakna upp i ett dygn som smakar lite annorlunda.
För min familj passar den judiska tidsmodellen bättre, från fredag 18.00 till lördag 18.00.
Förändringen på lördagmorgnar är påtaglig. Jag vaknar, fantomsträcker mig som vanligt efter mobilen men, nej, den ligger inte där på nattduksbordet. Visst fan, den är undanlagd.
Under ett dygn vet jag sedan inte vad jag fått för nya mail, jag vet inte vad det står på Twitter. Det känns som att vara på långdistansflight, onåbar, frikopplad, sunt rastlös.
När man sedan landar lördag kväll, så känns det som att en ny vecka står och väntar på en i ankomsthallen.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
SERIEROMAN
Art Spiegelman, ”Maus, del 1 och 2” (Brombergs). På tisdag, 27 januari, är det 70 år sedan Auschwitz befriades. I en samtid som skrämmande mycket påminner om det förflutna borde alla läsa dessa böcker om Förintelsen.
TV
”The Americans”, premiär av säsong 3 onsdag 28 januari på amerikanska FX. Svenskar är numera extremt uppdaterade på amerikanska serier. Ändå har många svenskar missat en av de allra bästa. Kan någon streamingtjänst rycka in?
SOUNDTRACK
”The theory of everything”, Isländske Jóhann Jóhannsson är en begåvning på samma nivå som Sigur Ros. Hans soundtrack till Stephen Hawking-biografin vann en Golden Globe och har nu även en chans på en Oscar.
+
BONUS:
Punken framställdes i första hand som ett storstadsfenomen. Fokus låg på vad som hände New York, London eller Stockholm.
Samtidigt var det i mindre städer på landsbygden som många av de mest originella och subversiva singlarna spelades in.
Ett svenskt exempel är Bad Boo Band från Hedemora. Redan innan det blev känt att nye rikspolischefen Björn Eliasson var sångare Bad Boo Band var gruppens oemotståndliga störiga singel ”Knulla i Bangkok” upplaga 150 exemplar, uppe i auktionspriser på upp till 6 500 kronor (såld för på eBay 2012).
Två nya samlingar från brittiska skivbolaget Soul Jazz Records – ett bolag numera så mångsidigt att namnet börjar bli missvisande – lyfter fram två industristäder i delstaten Ohio som centrala för punkens utveckling, Akron och Cleveland.
Akron-samlingen har titeln ”Burn rubber city, burn!”, en anspelning på den doft av bränt gummi som låg över staden. Samtidigt som gummiindustrin gick åt helvete på 1970-talet så fostrade Akron konstiga, ljusskygga band som gjorde enstaka briljanta nollbudgetsinglar innan deras låga blåstes ut.
Ett enda av Akron-banden, Devo, blev världsberömt. Samlingen visar att det fanns ytterligare ett dussin lika egensinniga artister i kretsen runt Devo. Lyssna till exempel på ”Apu api” med Chi-Pig, ett band som låter som om patienterna i ”Gökboet” fått låna instrument.
Cleveland-samlingen heter ”Extermination in the sixth city”. Även Cleveland var en industristad i mellanvästern som när punken slog igenom hade sina glansdagar bakom sig.
Clevelands mest kända band blev Pere Ubu, stor förebild för svenska bob hund, men här finns även urladdningar från helt okända strålande punkband som The Pagans.
Vill man lära sig mer om modern historia är punk en väldigt bra lärare.
Jan Gradvall