Krönika, DI Weekend

Weekend 28 november

Krönika

Jan Gradvall

På Christian Falks dörr stod det ”A Love Supreme”. Det var namnet på hans bolag, döpt efter jazzsaxofonisten John Coltranes legendariska album. Ett album vars kraft, hängivenhet och musikkärlek symboliserar den som Christian Falk gav uttryck för i sin egen musik.

Om Christian Falk (1962-2014) hade fått leva hade han nog gärna tillhört dem som nästan helg vallfärdar till San Fransisco. I samband med att ”A Love Supreme” fyller 50 år hedras albumet med en extrainsatt gudstjänst.

Att populärkultur blir religion är ett talesätt. I fallet John Coltrane (1926-1967) har det skett bokstavligt.

Prästerna Franzo Wayne King och Marina King såg 1965 en konsert med John Coltrane i San Fransisco. De beskrev upplevelsen som ”sound baptism”.

När John Coltrane dog två år senare grundade de en kyrka, Saint John Coltrane African Orthodox Church. Kyrkan finns kvar än i dag. Det är denna kyrka som den 8 december anordnar en högmässa för att hylla ”A Love Supreme”.

Albumet spelades in den 9 december 1964 och gavs ut i februari 1965. John Coltrane blev Saint John Coltrane när han helgonförklarades av församlingen.

Ingen gillar kaffe första gången man smakar det. Det är en smakupplevelse som kräver mognad och beslutsamhet. Man måste vilja tycka att kaffe är gott.

Det är precis samma sak med musik. Att aldrig utmana sin musiksmak – att aldrig försöka några gånger till med det som först känns främmande – är som att resten av livet sitta kvar med ett glas apelsinsaft med sugrör.

Jag köpte ”A Love Supreme” när jag var 16. Det tog mig 20 år att lära mig att gilla det. I dag är det ett av de album jag värdesätter högst av alla.

SkivCity var en butik i downtown Linköping. Den stränga personalen, under ledning av Louise Hoffstens pappa, hade som regel att om man provlyssnade på tre album så var man tvungen att köpa ett. Följaktligen tillbringade jag veckor med att bläddra i racken inför varje nytt inköp.

Jag vet fortfarande inte hur jag vågade köpa ”A Love Supreme”. När jag stod i butiken och lyssnade, med lite för stora och lite för varma hörlurar, blev jag mest nervös av musiken.

Vad som till slut avgjorde var att jag tyckte om spegelbilden av mig själv hållandes i det coola omslaget.

Vi lever i en tid när vi vet nästan för mycket om de stora verken, men mystiken kring ”A Love Supreme” har förblivit intakt. John Coltrane sade aldrig ett ord om albumet i någon intervju. Han spelade det live en enda gång.

Samtidigt vittnade hans medmusiker om att han lade större vikt vid ”A Love Supreme” än någonting annat under sin alldeles för korta livstid.

1957 blev John Coltrane sparkad från Miles Davis band. Hans heroinberoende hade gjort honom opålitlig. John Coltrane rannsakade sig själv, blev ren, mötte Gud och genomgick ett spirituellt uppvaknande.

Den resan var inte enkel, han trillade av banan några gånger innan han nådde fram. Såna resor är aldrig enkla. Christian Falks bolag ”A Love Supreme” gick i konkurs 2010. I det postumt sända sommarprogrammet i juli talade han om sina mörkaste år.

Det är resan genom mörkret fram till uppvaknandet som Saint John Coltrane skildrar i musiken på ”A Love Supreme”.

Jag avundas den oinvigde som har kvar upplevelsen att höra albumet för första gången. När du klivit in i Coltranes kyrka kommer du att träffa oss andra väntades i bänkraderna.

(slut)

Weekend 28 november

GRADVALLS VAL

BIO
”Nightcrawler”. Jake Gyllenhaal som frilansade tv-fotograf i en film lika obehaglig som en instoppad isbit innanför kragen. En fusion av klassikerna ”Taxi Driver” och ”Network” förlagd till i morgon.

JOBBMUSIK 1
Baba Stiltz, ”Total”. Techno från Stockholm som uppdaterar känslan från Jean Michel Jarre och Tangerine Dream. Lyser upp novembermörkret som en neonskylt

JOBBMUSIK 2
”Interstellar: Original Motion Soundtrack”. Zimmers senaste mästerverk finns nu på Spotify. Perfekt att skriva till, inklusive sekvenser som matchar förhöjd deadlinepuls.


+

BONUS:

Om det anordnades ett Champions League för boxar är det här boxarnas Real Madrid. Eller förresten, det räcker inte: ett Real Madrid som dessutom värvat Zlatan. Det går inte att toppa det här.

”Rock and roll music” är den definitiva dokumentationen av årets Polarspristagare Chuck Berrys livsgärning. En vansinnestung box med 16 CD som rymmer precis allt som Chuck Berry spelat in – varenda låt.

Tyska skivbolaget Bear Family är redan kända för att göra de mest noggranna återutgivningarna i världen, men överträffar sig själva med denna box. Förutom musiken innehåller boken dessutom en fotobok och en historiebok.

Att ställa in detta massiva inbundna band i bokyllan med texten ”Rock and Roll Music” på ryggen känns också helt rätt. Det är precis vad den innehåller.

När NASA 1977 skickade ut farkosten Voyager i yttre rymden fanns det på den okrossbara skiva som följer med ombord med musik av Chuck Berry. ”Johnny B. Goode” samsas där med Bach och Beethoven.

När några rymdvarelser i framtiden hittar Voyager, lyssnar på skivan och frågar om mer rock’n’roll, så är det den här boxen vi ska skicka via något ”Interstellar”-liknande maskhål.

Jan Gradvall