Skivrecensioner, DI Weekend

Laghonia, Traffic Sound, Los Destellos – med flera
Peru Bravo
Tiger’s Milk Records
Betyg: 4

Ceviche. För tio år sedan var det få utanför Peru som hade hört talas om det. I dag är det många svenska hemmakockar och restauranger som marinerar fisk och skaldjur på peruanskt vis.

Finansierad av två peruanska restauranger i London, Ceviche och Andina, har det nu startats ett skivbolag som ger ut peruansk årgångsmusik. ”Peru Bravo” är en sensationell volym med peruansk garagerock, psych, funk och soul från sent 1960-tal och tidigt 1970-tal.

I skuggan av den peruanska militärjuntan som under ledning av diktatorn Juan Velasco Alvarado tog makten i landet 1968-1975, dök det upp band som hade svårt att få göra konserter (att gå på konsert kunde leda till fängelse) men i stället kanaliserade all sin frihetslängtan och uppropsiver i trånga, svettiga musikstudior.

De peruanska banden hämtade influenser från allt från funkband som The Meters och Tower of Power till instrumental surfrock och marinerade alltsammans till en egen potent hybrid: rå i grunden, rik på syra.

Jan Gradvall

Hailu Mergia & The Walias
Tche belew
Awesome Tapes From Africa
Betyg: 5

1977 är av de finaste musikårgångarna genom historien. Så många klassiska och genuint originella album gavs ut det året: ”Marquee moon” (Television), ”Low” (David Bowie), ”Aja” (Steely Dan), ”Exodus” (Bob Marley & The Wailers), ”Never mind the bollocks” (Sex Pistols), ”Heart of The Congos” (The Congos), ”Suicide” (Suicide), ”Trans-Europe Express” (Kraftwerk), ”Hard again” (Muddy Waters), ”My aim is true” (Elvis Costello), ”Rumours” (Fleetwood Mac), ”New boots and panties” (Ian Dury).

Till denna lista med klassiker från 1977 – en lista som kan göras tre gånger längre – kan vi nu lägga ett ytterligare ett mindblowing album från samma år: ”Tche belew” med Hailu Mergia, något så oväntat som ett instrumentalalbum av en etiopisk organist.

Hailu Mergia var medlem i Addis Ababa-bandet The Walias, ett av de svängigaste band som existerat i alla världsdelar genom alla tider. På bilder ser The Walias ut som tidiga Earth, Wind & Fire. Deras influenser var Junior Walker, Maceo Parker och jazz.

Medlem i samma band var vibrafonisten och congaspelaren Mulatu Astatke. När filmregissören Jim Jarmusch i sin film ”Broken Flowers” från 2005 (med Bill Murray i huvudrollen) fyllde soundtracket med instrumentala låtar av Mulatu Astatke blev det ett genombrott för etiopisk funk och jazz.

Jim Jarmusch upptäckte i sin tur musiken på volym 4 i ”Éthiopiques”, en serie utgiven av ett Paris-baserat bolag som på ett 30-tal volymer dokumenterar den etiopiska musikens guldålder från 1960-talet fram till hösten 1974 då Haile Selassie avsattes av en militärkupp.

Många musiker stoppades av militärdiktaturen men The Walias lyckades förhandla sig till självständighet och fortsatte spela på främst fina hotell. Efter att de spelat in singlar i ganska bristfälliga studior gick de 1977 in i en professionell studio och spelade in detta album.

Musiken är polyrytmisk, svänget närmast overkligt. Ovanpå allt spelar Hailu Mergia förtrollad orgel i samma anda som Jimmy Smith och Jackie Mittoo. Albumet har varit så eftertraktat och sällsynt att det betingat priser på auktioner på upp mot 4 000 dollar. Nu finns det tillgängligt för alla. Grattis världen.

Jan Gradvall

Calvin Harris
Motion
Columbia/Sony
Betyg. 3

2000-talets musikliv präglas av ett glapp mellan vad mediamakthavare präglade av 1900-talets musikliv tror är stort och vad som är stort på riktigt. Den skotske discjockeyn Calvin Harris skulle förmodligen få nej tack av tv-program som ”Skavlan”, detta trots att han gjort 2010-talets kanske största album.

Calvin Harris föregående album ”18 months” släpptes 2012 och slutade aldrig spelas. Från albumet plockades nio singlar som nådde Topp 10 i Storbritannien, vilket är rekord genom alla tider. (Tvåa och trea är Michael Jackson: från ”Bad” och ”Dangerous” plockades sju Topp 10-singlar.)

EDM är en förkortning för elektronisk dansmusik. Hela EDM-genren upplever just nu en identitetskris. Storhetstiden är till synes över. Flera stora discjockeyer har blivit nervösa skjutit upp sina album till 2015. Andra kompromissar bort sig själva och förvandlas till vanliga popartister.

Mitt i allt denna förvirring håller Calvin Harris huvudet kallt. Samtidigt som han med ljudmässigt extrema ravelåtar som ”Acid drop” visar var han har sina rötter gör han veritabla anthems som får november att kännas som juli. ”Summer” har spelats 198 miljoner gånger på Spotify, den nya ”Blame” är på väg åt samma håll.

Jan Gradvall