Skivrecensioner, DI Weekend

Neil Young
Titel: Living With War
(Reprise/Warner)
Betyg: 3

Neil Young har länge sett ut som en arg uteliggare. Nu börjar han även låta som någon som står med en kundvagn full med hopknycklade tidningar och hötter med näven mot alla förbipasserande. Nya albumet ”Living With War” var inte inplanerat utan skrevs och spelades in under vredesutbrott så sent som för en och en halv månad sedan. Alla låtarna handlar om George Bush och Irak-kriget. Titlar som ”Let’s impeach the president” kunde inte bli tydligare. Vad som saknas i finess och subtilitet kompenseras med orkangitarrer som för tankarna till ”Rust Never Sleeps” och ”Ragged Glory”. För två veckor sedan lade den Internet-frälse Neil Young upp låtarna gratis på sin hemsida. På måndag finns CD:n att köpa i butikerna.

Jan Gradvall

Red Hot Chili Peppers
Titel: Stadium Arcadium
(Warner)
Betyg: 4

Nyckeln till Red Hot Chili Peppers finns i deras gamla låt ”Californication”. Inget band skildrar den ständigt pågående kaliforniseringen av världen lika tydligt; en kalifornisering som bandet också i högsta grad är en del av. Det är en motsägelsefull dröm av sol och skugga, glamour och samhällsprotester, hälsokost och droger. Att Red Hot Chili Peppers tagit vid efter Beach Boys och The Mamas & The Papas (”California Dreamin’) börjar även avspegla sig i själva musiken. Stämsången blir allt viktigare och mer framträdande. Nya dubbelalbumet innebär samtidigt en nyvunnen enkelhet. Albumet låter som resultatet av ett litet hungrig band – bas, gitarr, trummor – som står i ett garage i Los Angeles och spelar den musik, med tonvikt på punk och funk, de förälskade sig som tonåringar. Det krävs 20 års erfarenhet och ett producentgeni som Rick Rubin för att få det att så låta enkelt.

Jan Gradvall

Ben Harper
Titel: Both Sides Of The Gun
(Virgin/EMI)
Betyg: 4

För den som upptäckt Jack Johnson (se krönikan) och vill ha mer av samma vara är Ben Harper det självklara valet. Det var Ben Harper som upptäckte Jack Johnson och gav ut hans första album. Nya dubbelalbumet med Ben Harper, hans sjätte totalt, är också hans bästa hittills. På den första CD:n gör den svarte singer/songwritern från Los Angeles vackra ballader som, förutom Jack Johnson, för tankarna till Richie Havens, trubaduren som inledde Woodstock-festivalen. Andra delen av ”Both Sides Of The Gun” är argare och i alla bemärkelser mer elektrisk.

Jan Gradvall

The Raconteurs
Titel: Broken Boy Soldiers
(XL/Playground)
Betyg: 4

Är Jack White ett geni? Med duon The White Stripes bröt han ned hela den moderna populärmusiken och visade vad som är dess ursprungliga beståndsdelar: rytm och blues. Jack Whites nya projekt The Raconteurs är till synes betydligt mindre originellt och inte ett dugg radikalt. Ett vanligt rockband som spelar vanlig rock? Men det är precis just det som i dag blivit så ovanligt. The Raconteurs är samma musiker som kompade Loretta Lynn när Jack White häromåret producerade hennes mästerliga comeback. Med samma lyhördhet och kunskap om historien som de på den skivan tog sig an countryhistorien kramar de här essensen ur ett rockbands möjligheter.

Jan Gradvall

Atomic Swing
Titel: The Broken Habanas
(National)
Betyg: 4

Atomic Swing kommer naturligtvis aldrig att kunna återskapa framgångarna från 1992. Hitlåtarna ”Stone Me Into The Groove” och den geniala ”Smile” gjorde att gruppen sålde 90 000 exemplar av debutalbumet och var stor även i Japan och Australien. Men det räcker med att lyssna några sekunder på comebackskivan var att inse vilka unika kvaliteter gruppen besitter. Bandnamnet Atomic Swing är faktiskt befogat: svänget är så mäktigt att det går att det omedelbart går att känna igen. Ytterst få rockband, varken svenska eller utländska, har ett så tydligt sound. Höjdpunkten denna gång är ”Venus Addiction”, en brorson till Bowies och Nile Rodgers ”Let’s Dance”, komplett med Stevie Ray Vaughan-likt gitarrspel. En låt med ett sådant självförtroende i svänget att Niclas Frisk kan vänta 1.45 sekunder innan han börjar sjunga.

Jan Gradvall