Skivrecensioner, DI Weekend
Mando Diao
Aelita
Sony
Betyg: 4
Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över. Shakespeare kunde ha blivit en hygglig rockkritiker. Det är så många som, med facit i hand, har högljudda åsikter om vad Mando Diao borde göra för musik efter sina Frödingtolkningar.
Men glöm inte att alla var djupt skeptiska även till den tvära kursändringen. Att överge en position som ett av samtidens mest framgångsrika och svängigaste rockband för i stället sätta sig på en brygga i Värmland och tälja barkbåtar var – på pappret – karriärmässigt vansinne.
Om någon frågat mig hade jag gissat att Mando Diaos Frödingtolkningar skulle låta som en P3-sketch om gröna vågen och hade sålt i 78 exemplar. Med eftertankekepsen på huvudet kan jag i stället hävda att det var ett genidrag som resulterade i svensk klassiker.
Flera har jämfört Mando Diaos nya synthesizeralbum – precis lika djärvt och totalt oväntat som Frödingtolkningarna – med Billy Idol och 1980-talsmusik. Jag gissar att Gustaf Norén och Björn Dixgård snarare lyssnat på hiphopduon Outkasts albums ”ATLiens” från 1996.
Ett album där duon återuppfann sig själv genom att satsa på rymdliknande klanger. Att Outkast jämförde sig med aliens var också en kommentar till hur isolerade de kände sig från det rådande kulturklimatet i sitt henland.
Jag tror att även Mando Diao skulle kunna skriva under på det. Må de aldrig lyssna på några andra röster än de inuti sitt eget huvud.
Jan Gradvall
Rebecca & Fiona
Beauty is pain
Universal
Betyg: 4
Den 31 juli 1940 hade revyn ”Gullregn” premiär på Folkan i Stockholm. I premiärmörkret satt den tidens glamourfolk uppklädda till löständerna. Vad de fick se och höra den kvällen, bland alla plymer och elegans, var kupletten ”Den ökända hästen från Troja” där Karl Gerhard framförde svidande kritik mot den spirande nazismen.
Rebecca & Fiona verkar i samma Karl Gerhard-tradition. Deras trojanska häst är den moderna klubbkulturen. Gömd bakom allt glitter, gömd under discobollar och stroboskopljus, finns samma kritik mot mörka högerkrafter, patriarkat och krav på rätten att få vara vem man vill.
Rebecca & Fiona har kallats champagnesocialister, något de själva håller med om ”Varför skulle man inte kunna älska både champagne och socialism?” Karl Gerhard hade lyft på sin hatt och lett sitt Karl Gerhard-leende
På nya albumet visar Rebecca & Fiona att de egentligen inte alls hör hemma i house och klubbmusik utan snarare melankolisk pop med drag av Pet Shop Boys och New Order. Nästan alla låtar går i moll. ”Holler” låter som New Order när de spelade in på Ibiza, med lysande textrader som ”Afraid of heights, even when I’m down”.
Jan Gradvall
Diverse artister
Music from Romania
Caprice
Betyg: 4
Diverse artister
Music from Bulgaria
Caprice
Betyg: 4
Ju större kunskap om främmande kulturer, desto sämre grogrund för fördomar. Populärkultur är ett vaccin mot främlingsfientlighet.
På 1900-talet åkte musiketnologen Alan Lomax (1915-2002) runt i USA med sin bandspelare och dokumenterade olika slags folkmusik. Anmärkningsvärt gjorde nog en indisk musiketnolog samma sak i Europa.
Deben Bhattacharya (1921-2001) reste i mitten på 1960-talet runt i Rumänien och Bulgarien och gjorde inspelningar som gavs ut på lp i Sverige 1971 när Rikskonserters startade sitt skivbolag Caprice. Nu återutges de på cd och att lyssna känns som att få nedsläckta regioner på en jordglob upplysta: plötsligt ser man alla färger och anar hur allt hänger ihop.
Bulgarisk folkmusik hade en renässans i slutet av 1980-talet när skivbolaget 4AD:s ägare Ivo Watts-Russell fick en fjärde generations kassett med bulgarisk körsång av Bauhaus-sångaren Peter Murphy. Han blev så förälskad att han återutgav musiken på 4AD som ”Le mystère de voix Bulgares”.
I Bulgarien finns en tradition där tre eller flera personer inleder sången och lika många svarar. När gruppernas fraser delvis överlappar varandra påminner det om ett livligt samtal. Caprice-volymen tangerar den volymen men rymmer även till exempel instrumental musik.
Rumänien, ett land just nu aktuellt i vart och vartannat gathörn i Stockholm, har också en förbluffande rik folkmusik, med fokus på olika slags märkliga flöjter och stränginstrument som fiol och hackbräde. Cd:n är uppdelad i två delar, musik från byar och städer, och understryker att rikedom aldrig kan mätas i pengar.
Jan Gradvall