Skivrecensioner, DI Weekend
Ison & Fille
Länge leve vi
Hemmalaget
Betyg: 4
Onsdagens Grammisgala var en historisk dag för svensk hiphop. Efter alldeles för många år då hiphopartister endast nominerats i hiphopklassen var nu hiphopartister representerade i alla kategorier. Av totalt 95 nominerade i 18 kategorier var 20 hiphopartister, dvs mer än var femte totalt.
Samtidigt som hiphop vänder blad i svensk i musikhistoria finns det tydliga band bakåt. De bästa svenska hiphopartisterna har en sak gemensamt med sina föregångare inom jazz, folkmusik, visa och rock – molltonerna och melankolin.
Även Ison & Fille, båda mästerliga rappare, gör vintersagor om det stora vemodet som rullar in. I stämning, känsla och sättet att bygga upp stämningar med klaviatur finns det också kopplingar mellan producenten Mack Beats och Jan Johansson. En gästartist på albumet kliver fram som en stjärna för kommande Grammisgalor: rapparen Amin från Helsingborg.
Jan Gradvall
Weeping Willows
The time has come
Razzia
Betyg: 4
På sitt sensationella debutalbum ”Broken promise land” från 1997 stod Weeping Willows i lånade kostymer och fick hjärta och smärta att låta som det bästa rim som skapats. På nya albumet har kostymerna blivit deras egna: känslorna är desamma men backas nu upp av livserfarenhet.
Efter en något krokig karriär efter debuten har Weeping Willows med ”The time has gone” gjort sitt bästa album. Låtskrivande, spel, arrangemang, produktion, sång. Allt behärskas till fulländning. En uppenbar förebild har varit Scott Walkers soloalbum. (Så uppenbar att en låt som ”Too late for us” har exakt samma arrangemang som ”It’s raining today”, inledningsspåret på ”Scott 3”).
Samtidigt går det heller inte att välja en bättre förebild när man passerat livets mitt och börjar inse att dagarna man har kvar är räknade. Precis den känslan tonsätter Weeping Willows.
Jan Gradvall
Eric Church
The Outsiders
EMI Nashville
Betyg: 5
Med sitt nya album gör 36-årige countryartisten Eric Church en Charlotte Kalla. Han spurtar ifrån alla sina konkurrenter i fältet och går i mål på ett sätt som kommer att göra avtryck i historieböckerna.
För två år sedan tog Eric Church ett steg mot genombrott med hyllningslåten ”Springsteen” som blev etta på amerikanska countrylistan. Än mer signifikativt är att låten i dag är uppe i över 16 miljoner spelningar på Spotify.
Med sitt nya album tar Eric Church ett steg till. Han kliver upp på prispallen, ställer sig bredvid just Springsteen och ser den amerikanska flaggan piskas av vinden.
Utan att jämföra dem musikaliskt eller kvalitetsmässigt är ”The Outsiders” är ett album som på samma sätt som ”Born in the USA” gjorde för 30 år sedan fångar vardagen och drömmarna hos vanliga lönearbetare i vad Kevin Spacey i ”House of cards” viftar bort som ”the fly over states”.
Det är fredag kväll i det vidsträckta Amerika. Det doftar bensin och utspillda sexpack, trötthet och adrenalin, uppgivenhet och optimism. Eric Church pluggar in sin gitarr och fångar alla dessa motstridiga känslor.
Var beredd på en inledande chock. Eric Church har själv beskrivit det inledande titelspåret som en blandning av Waylon Jennings och Metallica. Det stämmer tyvärr.
Men, håll ut, resten är superb samtida country. Eric Church står med ena benet på åkern och det andra på Jills veranda och fyrar av hitlåt efter hitlåt. Det låter som Jonas Crambys recept på carnita där fläskkarré ska i flera timmar ska koka ned i Coca-Cola.
Eric Church spelar heller inte säkert. ”Devil, devil” är en åtta minuter lång feberdröm som skulle kunna användas i soundtracket till ”True detective”.
I mitten av mars gör Eric Church två spelningar i Sverige: 10 mars på KB i Malmö och 11 mars på Nalen i Stockholm. Ett unikt tillfälle att se en artist som nästa gång kommer att spela på arenor.
Jan Gradvall
Kikki Danielsson
Midnight sunshine again
Warner
Betyg: 4
Jill Johnson har i ”Jills veranda” visat att hon är den ena av Sveriges två countrydrottningar. Glöm inte att den andra är Kikki Danielsson. Med anledning av pjäsen ”Kikkiland”, som hade premiär förra fredagen på Göteborgs stadsteater, återutges nu Kikkis utmärkta Nashville-album ”Midnight sunshine” från 1984.
Jan Gradvall