Skivrecensioner, DI Weekend

Leona Lewis
Christmas with love
Sony
Betyg: 3

Att lyssna igenom årets julalbum har varit som att simma ryggsim i kall glögg. Mitt i allt detta dimper Leona Lewis ned som en livboj från Trygg-Hansa. Ett julalbum med klassisk Motown-känsla som faktiskt nästan går att lyssna på i sin helhet. Det bästa i denna genre sedan Mariah Careys julalbum från 1994. Leona Lewis öppnar den bästa presenten först: ”One more sleep”, en åt så tidlös att man skulle kunna svära på att den måste ha gjorts av Diana Ross eller Darlene Love på 1960-talet, men som faktiskt är helt nyskriven.

Jan Gradvall

R. Kelly
Black panties
RCA/Sony
Betyg: 3

En tydlig tendens under 2013: nymoralismen är tillbaka. Nymoralism brukade vara något som kom från äldre och höger. Nu kommer den i stället allt oftare från yngre och vänster. Nya och gamla verk fördöms, inte på konstnärliga grunder, utan för att de inte lever upp till kraven moraliskt och politiskt.

Det är därför anmärkningsvärt att den amerikanska soulartisten R.Kelly – än så länge – slinker igenom nålsögat. Om en svensk rockartist i dag skulle göra ett album som ”Black panties” skulle denne kölhalas av unga skribenter på kultursidor och bloggar.

På omslaget ligger R. Kelly ner omgiven av ett dusssin kvinnor iklädda endast svarta trosor (albumtiteln). Hans låtar har titlar som ”I want to marry the pussy” och ”Every position”. För några år sedan åtalades han i en rättegång för att ha haft sex med en 13-åring, men friades.

Men ingen svensk kulturskribent har ännu fördömt R. Kelly utan, tvärtemot den nymoralistiska trenden, lyft fram hans odiskutabla musikaliska kvaliteter som motvikt. Handlar det om porr? Ja. Är det bra soul? Ja.

Musikhistoriskt är det som R. Kelly sysslar med heller ingenting nytt. Hans musik är en fortsättning på 1950-talets sexfixerade rhythm & blues, fylld av kodord för könsord, och 1970-talets explicita sexmusik med artister som Millie Jackson, Donna Summer och Marvin Gaye.

Jan Gradvall

Britney Spears
Britney Jean
Sony
Betyg: 3

Få artister genom musikhistorien har så ofta avfärdats som en dagslända som Britney Spears. Men vad hände? 15 år efter debuten är Britney fortfarande här. När alla skvallerartiklar och paparazzibilder hamnat i återvinningen så finns hennes diskografi kvar som bevis på hennes gärning: åtta gedigna album.

När Britney Spears den 27 december har premiär på Las Vegas med sin karriärsammanfattande show ”Piece of me” förtjänar hon att ta steget in bland de tongivande i modern amerikansk underhållningshistoria.

Bästa spåret på nya albumet är David Guetta-samarbetet ”Body ache”, en systerdotter till Madonnas ”Into the groove”. En låt om dansgolvet som en plats för bikt och försoning.

Jan Gradvall

One Direction
Midnight memories
Sony
Betyg: 2

”Det här albumet innebär en stor förändring för oss. Vi har alltid velat skriva egna låtar och är upphetsade att höra vad folk tycker om dem. Vi växer upp och musiken växer upp med oss”.

Citatet kommer från Harry Styles i One Directio men identiska uttalanden går förmodligen att hitta i gamla klipp från medlemmar i New Kids On The Block, Backstreet Boys och Take That.

Det kommer alltid en punkt i ett pojkbands karriär när medlemmarna, trötta på att betraktas som marionettdockor, klipper strängarna till sina låtskrivare för att i stället skriva egna och ”vuxnare” låtar.

Och historiskt sätt har den manövern alltid tyvärr slutat precis likadant. Frigörelsealbumet blir början till slutet.

Efter Harry Styles uttalande så förstår man varför konsertarrangörerna hade väldigt bråttom att släppa biljetterna till One Directons två konserter på Friends Arena i juni 2014 innan det här albumet släpptes.

Jag gillar One Direction. Men ingenting på detta rockigare tredje album, där medlemmarna själva kliver fram som låtskrivare, är tyvärr i närheten av perfekta poplåtar som svenska låtskrivarmästarna Carl Falk och Rami Yacoub skrev till två första albumen.

Prognos för Harry Styles soloalbum: 2015.

Jan Gradvall