Skivrecensioner, DI Weekend
Willie Nelson
To all the girls
Sony
Betyg: 3
Countrymusikens Leif GW Persson. Ju mer frånvarande och nästan stenad han framstår på ålderns höst, desto klokare och mer oumbärligt låter det han berättar. Detta album med 18 duetter med kvinnliga artister är som en brottsutredning om kärlek.
Jan Gradvall
Claes Yngström & Big Tex Three
Svenneblues
Kommunikation Skivor
Betyg: 3
Musik med djupt folklig förankring har alltid försetts med nedvärderande genreetiketter. Svenneblues har precis som svennehouse blivit ett skällsord. Men den 60-årige gamle Sky High-gitarristen Claes Yngström från Borlänge reclaimar stolt ordet på detta album. Elgitarren utbytt mot en akustisk, på vissa låtar en 12-strängad. Nedtonat, innerligt spel. Allt inspelat live i studion. Väldigt fina texter av Lars Wanfors (Svenne Rubin). Och kongenialt nog en husvagn med svensk flagga på omslaget.
Jan Gradvall
Paul McCartney
New
Universal
Betyg: 4
När jag intervjuade journalisten och författaren Caitlin Moran på Bokmässan i Göteborg höll hon en fantastisk utläggning om The Beatles (finns att se på UR Play), ett band hon älskat sedan barnsben. Caitlin Moran gick igenom en Beatles-förälskelses olika stadier. Hur man i olika stader i ens liv byter favoritmedlem. Komikern Ringo. Rebellen John. Sökaren George.
Men sedan, i vuxen ålder, går man tillbaka till Paul igen. Det största musikaliska geniet av dem alla. Inte bara i Beatles utan kanske i pophistorien överhuvudtaget.
Det finns hela tiden nya saker att upptäcka i Paul McCartneys musik. Rikedomen tar aldrig slut.
Lyssna på hur han spelar bas i ”Something”. Lyssna på hur han sjunger i ”Oh! Darling”. Eller leta fram albumet ”McCartney II” från 1980 och förstå varför discjockeyer just nu spelar ”Temporary Secretary” mitt bland alla nya låtar. (Eller läs den intressanta intervjun i nya Mojo där detaljer som dessa lyfts fram).
Till skillnad från mytbildningen har Paul också alltid varit den mest experimentella musikern i Beatles, den som tagit flest musikaliska risker.
”New” är Paul McCartneys första album med nya låtar sedan 2007 års ”Memory almost full”. Genom att samarbeta med fyra yngre producenter och låtskrivare tvingar han sig själv att stå på tå.
Två av dem har han historiska band till. Giles Martin är Beatles-producenten George Martins son. Ethan Johns är son till Glyn Johns som kallades in för att försöka rädda ”Let It Be”-inspelningarna och spelade in med Wings.
Fast Ethan Johns fick jobbet för att Paul gillade hans produktioner med Kings of Leon. De två andra är Paul Epworth, Adeles samarbetsparner, och Mark Ronson, som var DJ på Pauls senaste bröllop och är mest känd för Amy Winehouses album ”Back To Black”.
När dessa fyra unga hungriga producenter får spela in med in med sin musikaliska idol slår det gnistor. Paul blickar framåt musikaliskt och bakåt i texterna.
”On my way to work” har fått sin titel efter konstverk av Damien Hirst. Paul sjunger om ett jobb som chaufför han hade efter tiden i Hamburg. ”Early days” snäser mot alla som gör anspråk på Beatles historia. ”They can’t take it away from me, if they tried, I lived through those early days”.
Mästaren har talat.
Jan Gradvall