Skivrecensioner, DI Weekend
George Jones, Dolly Parton , Loretta Lynn – med flera
Dim lights, thick smoke and hillbilly music: Conutry & Western Hit Parade 1966-1970
Bear Family
Betyg: 4
På ett tidigt stadium, typ ett år innan premiären 2004, blev jag tillfrågad av TV4 om jag kunde tänka mig att vara med i juryn till ”Idol”. Jag tackade nej. Det var nog ett bra beslut både för mig och programmet.
Men om jag i dag fick rycka in sin som jurymedlem skulle jag genomföra följande krisprogram. 1. Avbryt tävlandet nästa vecka. 2. Skicka alla kvarvarande till Nashville. 3 Låt dem sedan på ”Expedition: Robinson”-manér försöka överleva i countrydjungeln tills bara de mest hårdhudade står kvar.
Jag har skrivit det i DI Weekend om och om igen de senaste åren: det finns ingen bättre skola för artister än Nashville, en stad där man aldrig svalt myten om det ensamma kreativa geniet, utan lagarbetar med specialister i varje led.
Skivbolaget Bear Family serie där man samlar genrens största hitlåtar är nu framme vid fem volymer som täcker åren 1966 till 1970. Om ni inte litar på mig så lita på producenten Jack Clement (Johnny Cash, Roy Orbison, Waylon Jennings) när han säger om serien: ”This is the best country series of all time. No doubt. No question”.
Genom att lyssna på country lär man sig också nya saker om USA. Dessa fem volymer speglar en tid i historien när Förenta Staterna var ännu mer polariserat än idag: Vietnamkriget, långhåriga hippies, medborgarrättsrörelsen. Mitt i allt var counryn både radikal och konservativ. Arga män med femlitershattar sjöng att de ville vara i fred på barerna. Kvinnor i ”Lilla huset på prärien”-kjolar predikade feminism utan att använda själva ordet.
Några av låtarna var stpra hits även i Sverige. ”Rose garden” av Lynn Anderson! Men två tredjedelar av dessa låtar nådde aldrig svensk radio. När man hittar pärlor som ”How I get to Memphis” av Bobby Bare – så jävla bra – vill man inte lyssna på något annat.
Jan Gradvall
Justin Timberlake
The 20/20 Experience 2 of 2
Sony
Betyg: 3
Det kommer att ta ett tag innan det musikhistoriskt går att smälta vad Justin Timberlake faktiskt åstadkommit under 2013. Under sju månader har han nu släppt två album med 2,5 timmar med ny musik. Omräknat till speltiden på LP-skivor innebär det fem LP-skivor.
Det är vansinnigt mycket musik, så mycket att den andra volymen omöjligt borde kunna vara lika stark som den första. Det är den inte heller. Snarare än en fotnot till ett mästerverk. Men överdriften i projektet är samtidigt också medveten. I stället för ”bara ett album” blir ”The 20/20 Experience” ett statement. En uppvisning av en av alla tiders främsta entertainers som just nu befinner sig på den absoluta toppen av sin förmåga. Vi syns på Tele2 Arena i maj nästa år.
Jan Gradvall
Ronald Isley
This song is for you
RI Top Ten
Betyg: 3
Höstaktivitet: anordna en musikduell mellan Ronald Isley, rösten i Isley Brothers, och Marvin Gaye. Eller Otis Redding. Eller Ray Charles. Eller James Brown. Oavsett om man tävlar i rå röstkraft, subtil balladfrasering eller värdet av sångkatalogen så kan Ronald Isley matcha dem alla. Skillnaden är att Ronald Isley fortfarande lever. 72 år gammal fortsätter han att göra tidlösa album som inte passar in i samtidens soulsound, men där hans röst fortsätter att glöda som de där askgrå bitarna längst in i brasan.
Jan Gradvall
Tonbruket
Nubium swimtrip
Act
Betyg: 4
Fri musikalitet. Jag hittar inget bättre uttryck för att beskriva musiken på Tonbrukets tredje och i särklass bästa album.
Ordet fri musikalitet för tankarna till gamla utvikbara lp-omslag med bergstroll och fauner i mossbeväxta stenlandskap eller rymdfarkoster i galaxer. Samtidigt ger det inte heller helt fel associationer till gruppens instrumentala utflykter. Ekon av 1970-talets proggressiva rockmusik finns där hela tiden, samtidigt som Tonbruket hela tiden hittar nya avfartsvägar.
Tonbruket är en kvartett som leds av basisten Dan Berglund från Esbjörn Svensson Trio. Tillsammans med gitarristen Johan Lindström, trummisen Anders Werliin och pianisten Martin Hederos (The Soundtrack Of Our Lives) har han åkt till Abbey Road-studion i London där de hittat spår av Pink Floyd och George Harrison i väggarna men framförallt hittat sig själva.
Jan Gradvall