Skivrecensioner, DI Weekend

Katy Perry
Prism
Capitol
Betyg: 4

En stor del av de senaste 15 årens bästa svenska popmusik har framförts av amerikanska artister. Katy Perry kan vara Amerikas just nu största artist, men hennes musik är till 80 procent svensk.

Katy Perrys förra album ”Teenage dream” från 2010 är det enda album i musikhistorien av en kvinnlig artist som innehållit fem listettor. Totalt har Katy Perry nu haft åtta listettor i USA, något få artister lyckats med. Sju av dessa åtta listetoor har haft svenske Martin ”Max Martin” Sandberg som medlåtskrivare.

Att bli etta i USA förblir för nästan alla en ouppnåelig dröm. I år har Avicii, Swedish House Mafia och Icona Pop varit nära utan att nå ända upp. Endast fyra svenska artister har lyckats bli etta i USA: Björn Skifs (en låt), Abba (en låt), Ace of Base (en låt) och Roxette (fyra låtar).

Det är i jämförelse med detta Max Martin som man bör försöka smälta det faktum att Max Martin nu haft 16 ettor i USA. En bedrift värdig en bukett Jerringpris, bragdguld och järnkors. Nya albumet med Katy Perry, där Max Martin skrivit åtta av tolv låtar, innehåller dessutom sannolikt ett par till.

Som pophantverk är det bländande. Det finns tusen svenska artister som kan spela navelskådande rock, men det finns bara en Max Martin.

Det finns en harmonirikedom, detaljskärpa och bultande musikkärlek i Max Martins produktioner som placerar honom i samma division som Benny Andersson och Björn Ulvaeus. Det räcker med en lyssning för att melodin ska sticka ut från allt annat på radion. Samtidigt kan man lyssna på låtarna 25 gånger i hörlurar och hela tiden upptäcka nya detaljer.

Robyn var förartist på Katy Perrys senaste USA-turné. Det har fått till följd att Katy Perry nu även värvat en av Robyns låtskrivare, Klas Åhlund.

Max Martin, Katy Perry och Klas Åhlund har tillsammans skrivit albumets bästa spår, ”This is how we do it”. Precis som i den geniala ”Piece of me”, den låt som Klas Åhlund skrev till Britney Spears tillsammans med svenskarna Bloodshy & Avant, är texten en postmodern kommentar till den moderna popstjärnetillvaron.

När Katy Perry sjunger att hon går på en bar och sjunger Mariah Carey-karaoke är det så meta det kan bli. Fast formuleringen är ännu snyggare än så: ”Mariah Carey-oke”. Jag älskar även detaljen på slutet när låten tonas ut och Katy Perry ropar ”Bring the beat back!” och, mycket riktigt, låten tonas upp igen. Det är pop.

Jan Gradvall

Syster Sol
Mellan raderna
Universal
Betyg: 4

Med det här albumet kliver reggaeartisten Isabel ”Syster Sol” Sandblom utanför staketet runt sin egen genre och visar att hon kan bli en av Sveriges största artister alla kategorier.

”Full fokus” är en framtida klassiker, en kaxig lillasyster till Peps ”Hög standard”. På landets skolgårdar kommer snart tusentals skandera med i Syster Sol-raderna: ”Du kanske tar mig för en knarkare och white trash men, syrran, jag har full fokus”.

Därefter kliver Labyrint-rösten Aki in och lyfter ”Full fokus” en nivå till. Aki har med Kapten Röd-samarbetet ”När solen går ner” redan gjort årets svenska låt. 27 miljoner spelningar på Spotify i Sverige säger allt. Så stor är svensk reggae 2013.

Syster Sol lär få skit från en del reggaepurtitaner när hon närmar sig Rihannas karibiska electropop i ”Gangsta” och i den suveräna Marcus Prize-remixen av ”Inte som det verkar” (basen!), men det gör henne bara ännu intressantare och modigare som artist.

Jan Gradvall

Abidaz
In & Ut
Soblue/Universal
Betyg: 4

Den svenska pophistoriens bästa protestlåt skrevs inte av Mikael Wiehe. Låten skrevs 1967 av en kvinnlig schlagerförfattare och hamnade etta på Svensktoppen.

I en så kallad stadsförnyelse på 1960-talet som saknar motsvarighet i europeisk historia revs hundratals gamla hus och hela kvarter i Sverige.

När det i byggdammets plötsligt dök upp en refräng som kommenterade allt detta var det därför många som hejdade sig vid radioapparaterna. ”En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram/ Lyckliga gatan du finns inte mer/ Du har försvunnit med hela kvarter/ Tystnat har leken, tystnat har sången/ Högt över marken svävar betongen/ När jag kom åter var allt så förändrat/ Trampat och skövlat, fördärvat och skändat”.

Solna-bosatta textförfattarinnan Britt Lindeborg (1928–1998) hade på nära håll bevittnat den kanske allra mest förödande rivningen. Den gamla trähusbyggelsen i Hagalund, förevigad av konstnären Olle Olsson, jämnades med marken och ersattes av höga blå betonghus som snabbt fick öknamnet Blåkulla.

I dag är dessa hus ett centrum för svensk hiphop och går under namnet Blue Hills. Med detta album gör rapparen Abidaz med sina kvarter vad Olle Olsson gjorde för sin tid. Han förevigar Blue Hills med naivistiska målningar till låtar där gatorna är både lyckliga och olyckliga.

”In & Ut” är ett magnifikt hiphopalbum. Rapparen Abiel "Abidaz" Ghebrehiwet och hans producent Can ”Stress” Canatan hittar nya vägar genom betongen; från skrämmande mörka underjordiska kulvertar till panorama-utsikt över takåsarna. Allra bäst, låten ”Nitti5” där Abidaz gästas av Robyn som rappar på svenska.

Jan Gradvall

+

BONUS:

Filmen ”Searching for Sugar Man” är ett exempel på hur mycket fantastisk musik som förblivit oupptäckt i historiens korridorer.

Ett annat exempel är William Onyeabor. En nigeriansk artist som från slutet av 1970-talet till början av 1980-talet gjorde åtta album med bländande funkig syntpop.

Parallellt med att grupper som Ratata i Sverige och Human League i England satt hemma i sina lägenheter och byggde musikaliska broar mellan Kraftwerk och amerikansk disco så gjorde William Onyeabor samma sak fast i en stad i sydöstra Nigeria.

Biografiska detaljer om Willian Onyeabor är väldigt oklara. Ett rykte gör gällande att han i början av 1970-talet studerade filmvetenskap i Sovjet. Kanske var det där han upptäckte synthesizermusik? Det enda som är klarlagt är att han 1985 blev pånyttfödd kristen och sedan dess vägrar prata om sin musik.

Men David Byrnes skivbolag Luaka Bop har genom fem års detektivarbete lyckats få rättigheterna. Resultatet är samlingen ”Who Is William Onyeabor?”, årets hittills bästa återutgivning, musik som alla måste höra.

Några låtar med William Onyeabar har sipprat fram tidigare på samlingsskivor från Västafrika och gett honom fans som Damon Albarn, Peter, Bjorn & John och Caribou. Med det här albumet tar han en plats bland de stora i musikhistorien.

Skivbolaget Luaka Bop lanserar honom också som en riktig popstjärna. Marknadsföringskampanjen är en av de senaste årens mest kreativa. Inför albumsläppet har man skickat ut medlemskort i hans fanclub, ”Nigeriabrev” och rockmärken i presidentkampanjstil.

Jan Gradvall