Skivrecensioner, DI Weekend

Frank Sinatra
Titel: New York (box)
Skivbolag: Reprise/Universal
Betyg: 4

Frank Sinatra
Titel: Live at the Meadowlands
Skivbolag: Reprise/Universal
Betyg: 4

Lika länge som det går sälja kokböcker baserade på ”nya” recept på pasta, lika länge kommer det förmodligen att gå att sälja ”nya” skivor med Frank Sinatra. Svenska Universal har tagit över Reprise-katalogen och inleder med att släppa en helt ny livebox och ett livealbum som gavs ut i USA i maj men först nu släpps i Sverige.

Boxen ”New York” innehåller 71 tidigare outgivna livesinspelningar (55 på CD och 16 på DVD) från 1955 till 1990 som understryker att Frank Sinatra var sin tids Jay-Z. Konserterna hölls på klassiska New York adresser, från Carnegie Hall och Madison Square Garden till FN-skrapan. Sinatra äger staden när han sjunger.

I och med att dessa inspelningar inte gjordes med utgivning i åtanke sviktar ibland ljudkvaliteten. Men vad man i gengäld får är spontanitet. Frank Sinatra pratar obekymrat på mellan låtarna. Ibland låter han ivrig att få allt överstökat för att sedan sticka iväg och käka på Patsy’s, en italiensk restaurang som ägnas ett helt kapitel i det fina boxhäftet.

Den bästa konserten finns på ”Live at the Meadowlands”, en konsert från 1986 som länge varit mytomspunnen bland Sinatra-fans. Sportarenan Meadowlands i New Jersey är känd för att Bruce Springsteen alltid spelar där på sina turnéer.

Frank Sinatra var 70 år när denna inspelning gjordes. Det var hans första konsert i sin uppväxtstad New Jersey på 23 år. Uppbackad av ett formidabelt band sjunger han hjärtat ur kroppen. Lyssna bara på hans inlevelse i ”My heart stood still”, en låt av Rodgers-Hart som tillhör pärlorna i musikhistorien.

Jan Gradvall

Robbie Williams
Titel: Reality killed the video star
Skivbolag: Virgin/EMI
Betyg: 4

En av de bästa beskrivningarna av vår tids medievärld finns i ”Feel”, journalisten Chris Heaths bok om Robbie Williams. Chris Heath beskriver hur journalister hänger som apor i träden utanför Robbie Williams dåvarande hem i Los Angeles, för att kunna avslöja något om stjärnans privatliv.

Samtidigt är det ingen journalist kommer på tanken att lyssna på Robbie Williams låttexter, där han blottar mer privata tankar och hemligheter än han gjort i någon intervju.

Efter det trotsiga kalkonalbumet ”Rudebox” från 2006 är ”Reality killed the video star” Robbie Williams comeback och revansch. Melodier, arrangemang och Trevor Horns produktion vittnar om månader av målmedvetet arbete. Det är precis den här typen av episka poplåtar som gjort Robbie Williams till en av världens största artister.

Som textförfattare har han heller aldrig varit mer personlig. ”Bodies” delar inte bara en låttitel med Sex Pistols, Robbie Williams skildrar England lika skarpt som Johnny Rotten en gång gjorde. Öppningslåten på skivan för övrigt kan ses som en känga till journalister som ägnar mer tid att välja sifferbetyg än att förstå helheten: ”How do you rate the morning sun?”

Andreas Grega
Titel: Ta vad du vill
Skivbolag: Plint/Universal
Betyg: 4

Redan nu går det att förutse två av 2010 års bästa svenska albumdebutanter. Den ena kommer förhoppningsvis bli Hajen, artistnamn för 22-åriga pianisten Amanda Bergman. Den andra kommer garanterat att bli Andreas Grega som just nu besegrar publiken som förartist på Lars Winnerbäcks turné.

Andreas Grega är uppväxt på Rhodos och i Hässelby Gård, där han umgåtts i samma kretsar som ökände rapparen Ken Ring. Hans egen musik är rock men han attackerar mikrofonen som en rappare. Denna EP med fyra låtar, briljant producerad av supertalangen Astma, visar att Andreas Grega kan bli en av 10-talets tongivande svenska artister.

Jan Gradvall

Tom Waits
Titel: Glitter & Doom
Skivbolag: Anti/Bonnier Amigo
Betyg: 4

Både Tom Waits och Ulf Lundell fyller 60 år under den närmaste månaden. Om det tidigare fanns ett visst släktskap dem emellan – båda har gjort lika storslagna och regnblänkande asfaltsballader – så har Tom Waits i dag vuxit ifrån Ulf Lundell rent musikaliskt.

Om det går att jämföra Tom Waits med någon svensk i dag är det Jan Lööf. Tom Waits låter i dag en enstöring på en soptipp liknande den i ”Skrot-Nisse” eller ”Ernies bilar”. Hans musikaliska värld är även lika detaljrik som Jan Lööfs, varenda böjd såg och rostfläck är där av en orsak.

Tom Waits kom aldrig till Sverige under sin världsturné 2008. Det här livealbumet, hans första på över 20 år, visar vad vi missade.

Jan Gradvall